Var blev mitt liv av?

Det känns som det är borta…

Peace out!

//Kung Zerris, gossen i myssoffan

Tänkvärd konversation med min far

Idag hade jag en mycket intressant dialog med min käre far Håkan.

*Håkan nyser*

Jag: -Prosit!

Håkan: -Ja.

Peace out!

//Kung Zerris, mixin’ n’ trixin’

Illsluga snöbollsbusar i miniformat

Idag var jag med om en chockerande incident. En incident av det slag som vanligtvis orsakar en traumatisk kris. Jag blev offer för ett snöbollsbus.

Det började med att jag som vanligt var ute på min trevliga kvällspromenad, som ikväll var trevligare än vanligt eftersom hela byn är så snöig och fin. När jag var på väg över bron mot ”Broby city” kände jag någonting kallt och fuktigt i nacken. Jag kände med handen och upptäckte att det var snö.

Då kollade jag bakom mig, och där såg jag upptågsmakarna. Tre stycken grabbar i tioårsåldern som bar dunjackor och nike-mössor. Jag frågade om de var ute efter krig. De skrattade bara en massa.

Och DÅ, medan jag fortfarande pratade med busarna, fick jag en till snöboll i nacken! När jag kollade i riktningen den kom ifrån, såg jag ännu ett litet kräk i tioårsåldern. Denna bar dock inte dunjacka, men han hade en cykel. Direkt när han hade kastat cyklade han iväg så fort han kunde, och rackarna som hade kastat den första snöbollen sprang iväg i ilfart. Jag fick därför aldrig någon hämnd.

Så jag stod där, på byns gamla bro, ganska glad och road över det skojiga sprattet jag hade blivit utsatt för. De livade verkligen upp stämningen på min annars ganska enformiga, dock ändå så sköna, promenad.

//Kung Zerris, för en bättre bromiljö

Fattar inte

Nu är det samma sak igen. Jag förstår inte, jag är förvirrad. Antingen är allt på väg att bli perfekt eller är det på väg att gå käpprakt åt helvete. Jag har ingen aning om vad som händer.

Jag är i Göteborg tillsammans med min familj för att vi ska kunna spendera lite tid tillsammans och inte tänka på en massa jobbigt. Idag har varit en bra dag, jag har haft trevligt. Ändå kan jag inte sluta tänka. Som alltid. Någonting känns fel hela tiden, något som ligger och gnager. Jag vet inte vad det är. Nu sitter jag här, ensam vaken i ett hotellrum. Allting känns kasst och skrämmande, jag har inte ens någon aning om varför det är så. Nu behöver jag bara vänta på att ångesten ska komma smygandes.

That’s it för idag.

//Kung Zerris, ●○

Veckans fisk: Sjöhäst

Kolla, kolla, nu är det dags för en veckofisk igen! Denna gången har jag blivit tillfrågad att skriva om Sjöhäst.

Sjöhäst tillhör familjen kantnålsfiskar, vilka det finns fem arter av på den svenska västkusten (där finns dock inga sjöhästar).

Sjöhästar är ganska små fiskar (~10 cm långa). De simmar upprättstående och sakta genom en vågformig rörelse av bröstfenor och ryggfena. Sjöhästen har en långsmal kropp, och dess huvud liknar en hästs.

Kroppen är beklädd med ringar av bensköldar. De kan dessutom ha olika slags taggar och horn. Deras gripsvans används för att hålla sig fast i lite sjögräs eller någon tångruska, så att den inte sveps med av strömmarna.

Vissa sjöhästar har jättefina, skrikiga, starka och lysande färger (discodjur, skulle man väl kunna säga). En del sjöhästar är däremot mer kamouflerade och diskreta.

Sjöhästen kan med hjälp av sin mun (som liknar en snabel, eller ett sugrör) suga i sig små djur som föda, till exempel vissa kräftdjur eller plankton.

Sjöhästar är ganska skoj. Det är hanen som har allt ansvar för ynglen, det finns en ficka på deras magar. I den fickan lägger honan ägg som hanen befruktar sedan. När äggen väl kläcks ploppar smårackarna ut som jättesmå kopior av sina kära föräldrar.

Det finns ungefär 25 olika arter av Sjöhäst, och de lever alla i Atlanten, Karibien och i Medelhavet.

På många ställen har sjöhäststackarna blivit överfiskade, eftersom de framförallt i Asien använder torkad Sjöhäst som medicin och sånt trams. Hah. Inhumant humbug.

Sjöhästar ser skoj och originella ut. Dessutom har hanarna en ficka i magen, och det är synd om dem eftersom alla fiskar upp och torkar dem hela tiden. Tack vare detta får Sjöhäst 4 av 5 blåmusslor. Det är ju inte alls dåligt!

Peace out!

//Kung Zerris, grabben som inte torkar fisk

uhn tss uhn tss

Jag läser om Slaget vid Stalingrad. Visste ni att Stalingrad skulle visa sig bli vändpunkten för Nazitysklands Operation Barbarossa som syftade till att införliva all mark mellan östra Polen och Volga i Nazityskland? Jag visste det. Men skit i det, ingen bryr sig om sånt. Inte jag heller.

Jag lyssnar jag på Sabaton (det vill säga: Power metal) och beatboxar samtidigt som jag läser. Det är faktiskt riktigt skoj, ni borde testa. Nej, det är ingen förfrågan, det är en order. BEATBOXA FÖR HELVETE!

Okej, nu när vi har klarat upp det kan jag berätta om min natt. Det är så att jag, som inte ens vaknar av en telefon som ringer precis brevid mitt öra, blev väckt av en akvariefisk! Det är helt otroligt. Den fula lilla Silverhajen Raphe, som fisken så fint heter (OBS! Riktiga Raphe är inte ful, han är jättesöt), simmade in i akvarieglaset precis vid mitt huvud, och det lät *DUNK!*.

Först fattade jag inte vad som hade väckt mig, men så fort jag vände på huvudet och såg fiskens infernaliska flin förstod jag vad som pågick. Jag funderade på att föreläsa för honom i några timmar om varför jag behöver min skönhetssömn och varför han är en mindre värd livsform än mig, men jag kände innerligt att jag inte hade tillräckligt med ork. Så jag somnade om.

När jag vaknade såg jag honom igen, och han kollade på mig lika illvilligt. Om jag hade kunnat bestämma det så hade han blivit utan fiskmat idag. Tyvärr bestämmer jag inte vilken fisk som ska få mat, de bara tar för sig. Därför har jag inte hämnats. Men vänta bara, din jävel. Jag är redo, och elak i sinnet.

(Fortsättning följer troligtvis).

Peace out!

//Kung Zerris, fiskhämnaren

Dags igen

Haha. Kolla. Jag skriver igen. Och jag använder många punkter. Det är bra. Då får man utrymme. För att andas. Och vila. Och tänka igenom vad man läst. (Fast ganska jobbiga är punkterna, eller hur? Nu lägger jag av).

Nu ska jag hitta något irrelevant att skriva om bara. Okej, alltså: Räkost – VAD I HELVETEE!? Jag klarar inte av sånt.

Missförstå mig inte. Räkost är underbart gott på bröd. Men namnet!? RÄKOST. Jag har svårt att sätta fingret på varför, men det är ett kasst ord.

Om man sen till exempel tar pickles; Ordet är verkligen underbart. Men pickles smakar som lort ungefär. Lort som är doppad i magsyra. Fy fan.

Jag kanske skulle skriva om nåt viktigt? Näh. Egentligen skriver jag nu för att jag inte har nåt bättre för mig. Detta är mitt onödigaste blogginlägg hittills, och ni som har sett mina andra inlägg vet precis vart jag vill komma. DETTA ÄR ETT MENINGSLÖST INLÄGG!

Men jag är glad ändå. Och nöjd. Man ska inte klaga så mycket. Eftersom det är min alldeles egen Zerrisblogg får jag skriva precis vilka onödiga grejer jag vill och ni har ändå ingen rätt att klaga. Om räkost får jag skriva, till exempel. Det var därför jag gjorde det nyss. För att jag kan då alltså. Jag lovar att det är så. Det är helt sant. Förresten, skulle inte jag sluta? Med en massa punkter. Och andra sådana jobbiga grejer. Jag ska sluta igen. Alldeles strax. Bara en liten stund till. Sådärja, klar!

Okej, räkost är alltså gott. Men nu när jag tänker efter, så tycker jag nog faktiskt att baconost är godare. Det ordet är bra, dessutom. Då borde jag hålla mig till baconost nu och sluta klaga på räkost. Japp, det ska jag göra! Iallafall ett litet tag.

Peace out!

//Kung Zerris, mannen med en onödig och räkostpräglad själ

Veckans fisk: Nors

Dags för veckofisk (på en söndag)! Denna veckan är det fisken Nors som gäller!

Det som utmärker norsen är de stora, spetsiga tänderna på plogbenet och insidan av vingbenen. Fjällen på en Nors är faktiskt inte silverglänsande, de sitter löst och är mycket, mycket tunna. Huden under fjällen är bara silverglänsande på vissa ställen, och den kan ha ett lite genomskinligt utseende ibland.

Norsen gillar sällskap. Den vill simma i stim tillsammans med andra fiskar i stim och uppträder, särskilt vid tiden för lek tidigt på våren, i jättestora stim. Norsen lever på grunden i våra svenska sjöar och i älvarna.

Nors används sällan som mat i Sverige. Det kan bero på fiskens doft (den luktar som gurka). Däremot används den i bland annat England och Ryssland just på grund av denna lukt.

Den största betydelsen av firren är faktiskt att den är mat åt gös, lax och en del andra fiskarter. Den största massan är bara några centimeter långa, men den kan bli upp till 25 cm lång i havet och något större vattendrag.

Norsen är ful. Och onödig, dessutom. Ibland kan den se genomskinlig ut. Allt detta är mycket häftigt, dock gör det inte Nors till en av de fräckaste fiskarna. Därför ger jag Nors 3 av 5 blåmusslor. Precis lagom!

Peace out!

//Kung Zerris, den genomskinlige fiskkikaren

Veckans fisk: Blåsfisk

Nu var det länge sedan Jag – DJ Zerris, myself skrev om en veckofisk. Här är dock den första som jag själv skrivit på väldigt länge: Blåsfisk!

Blåsfiskarna är, som ni förmodligen kan gissa själva ifall ni har något vett innanför pannbenet, en familj i ordningen blåsfiskartade fiskar. De finns i alla tre sorters vatten! (Sött, bräckt och salt).

De rackarna kan skilja ganska mycket i storlek – allting mellan 2,5 cm till ungefär 90 cm är deras längd. Vid fara kan blåsfiskarna blåsa upp sig själva med hjälp av vatten eller luft, då ändras formen på fisken så att den blir mer formad som ett klot. De jävlarna har även toxinet tetradotoxin i sig, vilket är ett ämne som är mycket farligt för människor. De försöker lura oss allihop, gå inte på det!

I det förlovade landet Japan är blåsfisk (fugu) en delikatess. Dock får den endast beredas av speciellt utbildade blåsfiskkockar. Det mesta av giftet är koncentrerat i deras skinn och i de inre organen (framförallt i levern). Ibland förekommer dödsfall, men de är vanligen orsakade av outbildade och/eller slarviga hemmakockar.

Alltså: Blåsfisken kan blåsa upp sig och bli jättemycket större än innan, den finns i alla sorters vatten. Det är en ond fisk. Jag är säker på att hela giftgrejen är en ond plan som till slut ska leda till total utrotning av mänskligheten så att blåsfiskarna blir herrar på vår jord. Det kan ju inte vara så att de är födda med gift i kroppen. Verkligen inte. Tack vare denna storleksförändring och ondska får blåsfisk 4 av 5 blåmusslor. Inte illa alls!

Om ni är sugna på att veta varför blåsfiskarna blåser upp sig eller bara är allmänt intresserade av rackaren kan ni kolla på den här filmen.

Peace out!

//Kung Zerris, den uppblåste

Veckans fisk: Havsnejonöga

När nu Ville är så slarvig med att uppdatera veckans fisk rycker storasyster in som gästbloggare. Idag ska ni läsare få äran att stifta bekantskap med en ålliknande fisk med 400 miljoner år gamla anor: havsnejonögat! Det är tyskarna som ligger bakom att nejonögonen heter som de heter. Nejonögonen har nämligen förutom näshål och öga sju små gälhål på varje sida. Dessa ser lite ut som nio ögon – ”neun Augen” på tyska.

Havsnejonögat kan bli nästan ett meter långt och är därmed det största nejonögat i Sverige, större än såväl flod- som bäcknejonögat. Förutom i Sverige bor havsnejonögon i Västeuropa samt Medelhavet och Nordamerika. Trots deras namn lever de inte enbart i hav. De simmar upp i floder för att leka. I floderna bygger havsnejonögonen bon i form av sandgropar genom att flytta stenar. De kan lyfta upp och flytta knytnävsstora stenar enbart med hjälp av munnen.

Dessa lömska fiskar är blodsugande parasiter. De tillhör kategorin rundmunnar och använder sina runda munnar för att suga sig fast på andra fiskar. Med en tandförsedd tunga skrapar de hål på fisken och börjar suga i sig vävnader och blod tills fisken är förtärd. Då letar de upp en ny. Detta gör de bara när de är till havs – när de befinner sig i åar och floder tänker de bara på sex. Dock har de nytta av sin sugförmåga även när de ska ta sig iväg till lekplatsen. De suger sig helt enkelt fast på en fisk som ändå ska åt det hållet, till exempel en lax, och åker snålskjuts.

Deras liv slutar med att de har sex. Leken är så våldsam och intensiv att havsnejonögonen helt enkelt dör av utmattning strax efteråt.

I Norge har det rapporterats om ett havsnejonöga som sugit sig fast på en simmande människa. Du behöver dock inte vara särskilt orolig för att möta ett. De är inte så vanliga. Tvärtom är de listade som starkt hotade.

Havsnejonögon är inga trevliga fiskar. De är fula, slemmiga och vampyriska. Ändå tycker jag att de är ganska häftiga. Det är coolt att de är äldre än dinosaurierna och inte precis har utvecklats sedan dess. De har levt sina parasiterande liv och skött sitt. Jag ger havsnejonögat fyra blåmusslor av fem. Om munnarna inte hade sett ut lite som konstverk hade fiskrackaren bara fått tre.

(Den vackra bilden och mycket av faktan kommer härifrån.)