Dagens skogsutforskning

Idag hittade jag en ny stig i skogen, självfallet gick jag på den för att se vart jag hamnade. Jag trodde att det skulle vara spännande, det var det inte. Jag gick bara runt i en cirkel och kom tillbaks där jag började.

//Zerris, skogens bäste vän

Angående detta coola bloggande

I detta inlägget vill jag mest bara nämna att man är jättehäftig och rebellisk om man bloggar på skollektioner. Vilket jag gör nu, busig som jag är.

Jag vill även passa på att nämna att jag nog ska skriva ett nytt inlägg på min käre vän Rappes modeblogg. Dock måste jag ha hans tillåtelse först. Men det ska nog gå bra.

Varför ställer folk ut skålar med mjölk till igelkottar?

Fred ut!

/Zerris, rebellbloggaren

Vattenballongsmassakern

Kära läsare. Idag blev jag utsatt för ett spännande bus ännu en gång (det händer alltid mig verkar det som).

Jag var som vanligt ute och gick en liten promenad i Broby och njöt av solskenet. Det verkade som att det skulle bli en lugn och trevlig promenad. Ack, så fel jag hade.

När jag gick på stigen och beundrade det solglänsande vattnet i ån mötte jag fyra grabbar i tolvårsåldern. De hade en hink med sig, vilket jag tyckte var lite märkligt. Jag fick dock snart veta vad som fanns i hinken. Detta var uppenbarligen ett par gossar som ville ta vara på slutet av sommaren.

Killarna stannade upp och kollade på mig med breda flin på sina läppar. Jag ställde mig och flinade tillbaka åt dem, samtidigt som jag tog bort mina hörlurar från öronen.

Då stoppade tre av grabbarna ner sina händer i hinken. ”Åh, nu kommer det säkert att hända något spännande! Finfint”, tänkte jag. Och spännande blev det.

De tog upp händerna ur hinken, och då insåg jag vad som skulle hända. Jag såg att de höll varsin vattenbollong i handen. Deras flin blev ännu bredare, och sen hände det. Alla tre kastade sina vattenballonger samtidigt, medan den siste killen stod och kollade på hållandes i hinken. De siktade ganska bra med tanke på avståndet. En av ballongerna träffade ansiktet och de andra två träffade mig i bröstet.

Sedan blev det knäpptyst. Vi stod bara och tittade på varandra, både de och jag med ett nöjt leende på läpparna. Sedan kunde jag inte hålla mig längre. Jag började skratta, och då började grabbarna också. ”Awesome killar, det där var det bästa buset på hela sommaren!”, sade jag fnissandes. ”Eller hur, vi är fett nöjda!”, svarade de då.

Efter det kollade vi på varandra en stund till. Sedan fortsatte vi att gå vidare åt olika håll.

Detta buset förgyllde min dag. Det är bra att småttingarna i byn fortfarande busar och har skoj. Precis som på min tid…

Självfallet vet jag att ni är extremt tacksamma över att alltid få läsa om mina superspännande äventyr. Det bjuder jag på!

Fred ut!

/Zerris, en halvblöt gosse

Den luriga varelsen i vassen

Nu ska jag berätta vad som hände mig idag. Det var extremt spännande och intressant.

Efter en ganska ansträngande men mycket rolig vecka hade jag kommit hem till Broby igen. ”Nu ska jag ha en lugnt kväll”, tänkte jag.

När jag gick på bron mot mitt hus och tog det lugnt som jag brukar (lite musiklyssnande, lite drömmande om päronglass och dylika viktiga saker). Men så hände det. Låten jag lyssnade på tog slut och allting blev tyst för en sekund. Sedan hörde jag ett prassel på min högra sida. Självfallet tog jag av mig hörlurarna för att kunna inspektera detta mer noga. Jag hörde prasslet ännu en gång. Jag kollade på platsen där ljudet kom ifrån, precis vid strandkanten i ån. Där var bara lite vass.

Jag blev självfallet konfunderad över denna uppståndelse. Modig som jag är gick jag fram till vassen för att kolla vad som pågick. Jag var precis framme för att akta vasstråna lite och se vad som gömde sig där inne. Men innan jag hann göra det hände någonting mycket chockerande. Jag hörde ett väldigt högt ”KVACK!” från vassen.

Då såg jag varelsen. En fjäderprydd herre (ja, jag såg att det var en grabb på färgen) av fågelsläkte. En varlse som kallas anka.

Jag blev lite besviken, det måste erkännas. Jag hade hoppats på att jag skulle hitta Näcken i vassen, eller någon tills nu okänd livsform. Hursomhelst bestämde jag mig för att ankan var ganska häftig och gick därifrån lyssnandes på musik igen, men mina tankar fokuserade inte på päronglass längre. De fokuserade på ankan.

Jag förstår inte hur mitt liv kan vara så fruktansvärt spännande.

Fred ut!

/Zerris, kvack kvack

Veckans fisk: Alabamagrottfisk

Ännu en gästbloggare har skrivit om en fisk! Det är min kära syster, som även har bloggat om veckans fisk här tidigare. Nåväl, jag ska inte uppehålla er. Nu börjar det!

En gång i tiden befann sig ett gäng fiskar i en grotta när något förfärligt hände: utgången blockerades. De hade inget annat val än att stanna kvar i grottan och göra så gott de kunde. Efter att evolutionen (eller Gud, om du föredrar det) hade gjort sitt hade en ny art skapats, nämligen…

Speoplatyrhinus poulsoni! På engelska heter den Alabama cavefish och jag har ingen aning om ifall det är korrekt att direktöversätta firrens namn till alabamagrottfisk så som jag har gjort, men vi säger att det är okej.

Alabamagrottfisken bor i Key Cave i Alabama. Den har inte hittats någon annanstans. Den är därför en extremt ovanlig fisk. Forskarna tror att det finns färre än hundra stycken. Eftersom det är mörkt i grottan har fisken ingen nytta av ögon, så sådana har den inga. Det är alltså inte bara så att den är blind; den saknar verkligen ögon. Den saknar även pigment. Både fenorna och fjällen är genomskinliga.

När fisken hittades på 1970-talet var man tvungen att hitta på ett helt nytt genus eftersom denna fisk skiljde sig så mycket från allt man tidigare observerat. På grund av dess ovanlighet vet man inte mycket om den. Förutom att den är en ögonlös och genomskinlig albino vet man att den är några centimeter lång, har väldigt stort huvud (cirka en tredjedel av kroppslängden) och förvarar sina ägg i en liten säck innanför munnen, vid gälarna, för att skydda sin avkomma. Den har också väl utvecklad känsel och är bra på att uppfatta vibrationer i vattnet. Det kan vara bra för någon som saknar ögon. Basen i näringskedjan i grottan där alabamagrottfisken bor är fladdermusbajs. Dock äter den inte sådant själv (och jag förstår den), utan mindre grottfiskar och andra vattenkritter.

Eftersom det finns så få exemplar av alabamagrottfisken är den klassificerad som akut hotad. Vi får hoppas att den klarar av att leva vidare. Den är ju enormt häftig. Jag ger alabamagrottfisken fem av fem blåmusslor på grund av dess stiliga anpassningsförmåga. Nu är det dags för en bild på firren. Klickar du på den får du se ÄNNU FLER bilder! Håll i dig nu, för det här är vackert:

Tack så mycket för det syster!

Veckans fisk: Skalar

Denna fisk är en Ciklid (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ciklider).

Skalar är en ganska vanlig akvariefisk. Den trivs i stort sett i alla akvarium. Jag har hört och läst att Skalarer är relativt lugna och fredliga, men mina erfarenheter visar motsatsen. När jag hade ett akvarium hade jag två Skalarer, en vitgul och en svart. Den svarta var en mycket elak firre. Han åt på andra fiskar, först förstod jag inte vem som åt dem. Men det var Skalaren. En mycket god vän till mig kallade honom för killerfisken, och det är alltid det namnet jag använder när jag pratar om min elaka Skalar. Den andra Skalaren var dock lugn och snäll. Nu har jag inget akvarium längre, jag gav fiskarna till några vänner till familjen. Nu är killerfisken deras problem, hehe.

Hanen är något kraftigare än honorna, det är dock svårt att se könet på en Skalar, även erfarna fiskälskare och akvarieägare har svårt att se skillnad.

Skalarer äter gärna ”vanlig” fiskmat, men emellanåt vill de gärna ha levande foder, till exempel mygglarver. Det fick han aldrig i mitt akvarium, det kanske är därför han är så elak? Men jag tror inte det, jag är 99% säker på att han är en psykopat som var ond redan när han föddes.

Min slutsats är att  många Skalarer är onda och aggressiva, även om det finns vissa lugna.

Peace out!

/Zerris, grabben som är misstänksam mot Skalarer

Getingar, fjärilar och liggande träd

Idag var jag ute i skogen med min familjs lilla hund (läs: kräk). I början av skogsrundan såg jag att det var många getingar runt ett träd. När jag kollade mer noga såg jag att där fanns ett getingbo. Då tänkte jag så klart:
”Ska jag slå det så att jag får lite spänning i livet? Ska jag reta getingarna?” Slutligen bestämde jag mig för att låta dem vara. Jag tänkte på hur jag hade känt om någon hade förstört mitt hus. Då ville jag så klart inte röra getingboet, jag lät dem vara ifred. Vad jag inte visste då, var att det skulle bli lite action längre in i skogen.

Vi gick vidare, och jag sjöng och trallade låten hallonsaft (http://www.youtube.com/watch?v=tkfbjhxO5pQ).

Då såg jag någonting som gav mig kalla kårar, en av de få saker jag är rädd för: Tre stycken fjärilar, och de var bara några centimeter fram. Jag sprang som ett jagat rådjur, och hunden hade ju inget annat val än att springa han också, eftersom han hade ett koppel. Snacka om action!

Det känns lite flummigt att jag är rädd för fjärilar, som aldrig skadar någon. De jobbiga djuren är jag inte rädd för: Till exempel ormar och getingar (ni förstod kanske att jag inte är rädd för getingar, eftersom jag stod nära dem och funderade på att reta dem).

Vi gick vidare på rundan, i slutet blev det ännu mer action: där var träd som hade vält. Hundkräket hade inga problem att springa under träden eftersom han är så liten. Själv fick jag hoppa och ducka för att komma förbi träden, och självklart sjöng jag fortfarande hallonsaft. Jag kände att jag var tvungen att ta mig förbi träden snabbt, annars hade hunden sprungit iväg från mig (i den här delen av skogen hade han inget koppel).

När jag hade kommit förbi träden kände jag mig extremt duktig eftersom jag hade gjort det så snabbt (eller inte…).

Resten av rundan gick utan mer action och problem. När vi hade kommit förbi träden slutade jag att sjunga hallonsaft, eftersom det trots allt är en ganska enformig låt. Den är glad och cool, men man tröttnar på den ganska fort.

När jag och kräket hade kommit hem lade han sig för att sova direkt. Jag var inte sömnig så jag försökte hitta något att göra. Det slutade med att jag satt och kollade på Lilla Jönssonligan. En underbar film, på något sätt lyckas de att vara både smarta och korkade. Ungefär som jag alltså, hehe.

Sen tänkte jag att jag skulle försöka growla lite. Det gick sådär, jag lät ungefär som en döende björn. Men jag var nöjd ändå på något konstigt sätt. Sen har det inte hänt någonting annat spännande på dagen, men klockan är trots allt bara 13:00, så jag hoppas på mer action och spänning under dagen. Den som lever får se!

PS. Jag är faktiskt inte så flummig som det verkar (men ganska flummig är jag trots allt), jag gör mest normala saker. De är dock inte roliga att skriva om, flummiga saker är mycket roligare. Hur kul hade det varit om jag skrev om när jag kollar på TV och sitter vid datorn till exempel? (utom när jag har något viktigt att berätta, till exempel om Lilla Jönssonligan). Jättetråkigt. DS.

Fred ut!

/Zerris, skogsmannen som går med kräk

Gäst: Grönsaksrankning del 2

Nu kommer grönsaksrankning del 2, skriven av en god vän till mig: Aspen (Fredde). Här kommer det!

Jag tänkte börja med ett skämt.

Två tomater gick över en väg. Den ena blev skjuten i huvudet av en förbipasserande gangster. Då sa den andra: ”HAHA FICK DIG! Tönt. Det här är min kompis Marcello och han är häftig.” och sen gick Marcello och den första tomaten hem till respektive tomats hem och kollade på tv. Helt plötsligt dök tomaten som blivit skjuten i huvudet upp och dödade den andra tomaten och sa: ”Där fick du din ketchup. Jag har inget huvud som du kunde skjuta mig i. Tji fick du, ketchup!”.

Hahahahahahahahaha. Ha. HA.

Personligen tycker jag att Zerris gav tomaten ett för lågt värde. Han förbisåg möjligheten att man kan äta jättemycket tomat och bli röd, en väldigt häftig egenskap hos en grönsak om jag får säga det själv. Dock är det giftigt att äta jättemycket tomat så det kanske inte gör så mycket att den fick lågt värde ändå. Fast då skulle man iofs kunna mörda någon med att få dem att äta jättemycket tomat så den kanske skulle ha fått mer ändå. Jag vet inte. Den är inte så god att äta bara för sig själv heller. Den ska nog egentligen ha mindre än vad Zerris gav den. Jag ger den 3/5

Min favoritgrönsak är däremot morot. Äter man jättemycket morötter blir man gul, och det är lite häftigare än röd. Och så är det mycket tuggmotstånd, precis min grej. Den innehåller även mycket A-vitamin, bra för kroppen, det gör den toppen! En annan rolig sak med moroten är att den finns i många olika färger, inte endast orange som många kanske tror. Ursprungligen var den lila. Väldigt billig, helt klart prisvärd. Väldigt underskattad grönsak. Bruce Lee åt mycket morötter också för den delen. 5/5

Annars finns det broccoli. Det är en sjukt häftig grönsak även den. Ser ut som ett litet träd, blir inte häftigare än så. Odlades av greker för över 2000 år sen. Maffig grönsak helt enkelt. Vanlig att man äter broccoli som har varit fryst men det ska man inte, det är bara tråkigt. Färsk broccoli är mycket, mycket godare. Fryst broccoli får bara 2/5 medans färsk får helt klart 4/5.

Nattinufsan!

Tack för det Fredde!

Fred ut!

Grönsaksrankning!

Vet ni vad? Idag känner jag att det är en bra dag för att betygsätta lite grönsaker. Så jag tänkte köra på det.

Tomat

Fördelar:
+Väldigt mysig smak, mmm. Lite surt och sött samtidigt. Awesome.
+Färgen är kanon. Riktigt fint röd.
+Billiga och lätta att hitta i affären.
+De är jätteroliga att kasta på folk om man känner sig busig.

Nackdelar:
-Mycket smetig, man får tomatsaft på fingrarna väldigt enkelt när man rör vid tomatskivor.
-Jobbig att skära eftersom den är så mjuk och blöt i mitten.

Betyg:
Tomat får 4 av 5 purjolökar

Gurka

Fördelar:
+Lätt att skära i fina skivor eftersom formen på en gurka är som gjord för att bli skuren.
+De är jättefuktiga, så de funkar bra om man är lite törstig.
+Billiga och lätta att hitta i affären.

Nackdelar:
-De smakar inte särskilt mycket, mest vatten.
-Formen är EXTREMT ful innan man har skurit skivor. En gurka ser ut som en grön penis.
-Man kan inte busa så mycket med gurkor, eftersom skalet är för hårt för att kasta på folk. Gurkan går inte sönder så de får ingen gurksaft på sig, jättetråkigt.

Betyg:
Gurka får 2,5 av 5 purjolökar.

Gullök

Fördelar:
+Underbart gott om man steker det. Stekt lök är som en orgasm i munnen.
+Man kan busa med gullökar, eftersom folk får tårar i ögonen om de är för nära löken.
+Man kan bygga pappersflygplan (eller, skalflygplan blir det ju) av skalet, om man bara är försiktig.
+Enkel att skära, det blir till perfekta ringar hur enkelt som helst.
+EXTREMT billig och finns i alla mataffärer! (det gör ju faktiskt gurka och tomat också visserligen, men jaja..)

Nackdelar:
-Inte jättegod rå, dock helt okej.

Betyg: Gullök får 5 av 5 purjolökar. Den bästa grönsaken som finns!

Peace out!

/Kung Zerris, grönsaksälskarn

En stor man

Ronan Keating lyser verkligen upp denna kväll! Jag är mycket stolt över att finnas på samma planet som denne man.

Peace out!

//Kung Zerris, paow paow