Veckans fisk: Sjöhäst

Kolla, kolla, nu är det dags för en veckofisk igen! Denna gången har jag blivit tillfrågad att skriva om Sjöhäst.

Sjöhäst tillhör familjen kantnålsfiskar, vilka det finns fem arter av på den svenska västkusten (där finns dock inga sjöhästar).

Sjöhästar är ganska små fiskar (~10 cm långa). De simmar upprättstående och sakta genom en vågformig rörelse av bröstfenor och ryggfena. Sjöhästen har en långsmal kropp, och dess huvud liknar en hästs.

Kroppen är beklädd med ringar av bensköldar. De kan dessutom ha olika slags taggar och horn. Deras gripsvans används för att hålla sig fast i lite sjögräs eller någon tångruska, så att den inte sveps med av strömmarna.

Vissa sjöhästar har jättefina, skrikiga, starka och lysande färger (discodjur, skulle man väl kunna säga). En del sjöhästar är däremot mer kamouflerade och diskreta.

Sjöhästen kan med hjälp av sin mun (som liknar en snabel, eller ett sugrör) suga i sig små djur som föda, till exempel vissa kräftdjur eller plankton.

Sjöhästar är ganska skoj. Det är hanen som har allt ansvar för ynglen, det finns en ficka på deras magar. I den fickan lägger honan ägg som hanen befruktar sedan. När äggen väl kläcks ploppar smårackarna ut som jättesmå kopior av sina kära föräldrar.

Det finns ungefär 25 olika arter av Sjöhäst, och de lever alla i Atlanten, Karibien och i Medelhavet.

På många ställen har sjöhäststackarna blivit överfiskade, eftersom de framförallt i Asien använder torkad Sjöhäst som medicin och sånt trams. Hah. Inhumant humbug.

Sjöhästar ser skoj och originella ut. Dessutom har hanarna en ficka i magen, och det är synd om dem eftersom alla fiskar upp och torkar dem hela tiden. Tack vare detta får Sjöhäst 4 av 5 blåmusslor. Det är ju inte alls dåligt!

Peace out!

//Kung Zerris, grabben som inte torkar fisk

uhn tss uhn tss

Jag läser om Slaget vid Stalingrad. Visste ni att Stalingrad skulle visa sig bli vändpunkten för Nazitysklands Operation Barbarossa som syftade till att införliva all mark mellan östra Polen och Volga i Nazityskland? Jag visste det. Men skit i det, ingen bryr sig om sånt. Inte jag heller.

Jag lyssnar jag på Sabaton (det vill säga: Power metal) och beatboxar samtidigt som jag läser. Det är faktiskt riktigt skoj, ni borde testa. Nej, det är ingen förfrågan, det är en order. BEATBOXA FÖR HELVETE!

Okej, nu när vi har klarat upp det kan jag berätta om min natt. Det är så att jag, som inte ens vaknar av en telefon som ringer precis brevid mitt öra, blev väckt av en akvariefisk! Det är helt otroligt. Den fula lilla Silverhajen Raphe, som fisken så fint heter (OBS! Riktiga Raphe är inte ful, han är jättesöt), simmade in i akvarieglaset precis vid mitt huvud, och det lät *DUNK!*.

Först fattade jag inte vad som hade väckt mig, men så fort jag vände på huvudet och såg fiskens infernaliska flin förstod jag vad som pågick. Jag funderade på att föreläsa för honom i några timmar om varför jag behöver min skönhetssömn och varför han är en mindre värd livsform än mig, men jag kände innerligt att jag inte hade tillräckligt med ork. Så jag somnade om.

När jag vaknade såg jag honom igen, och han kollade på mig lika illvilligt. Om jag hade kunnat bestämma det så hade han blivit utan fiskmat idag. Tyvärr bestämmer jag inte vilken fisk som ska få mat, de bara tar för sig. Därför har jag inte hämnats. Men vänta bara, din jävel. Jag är redo, och elak i sinnet.

(Fortsättning följer troligtvis).

Peace out!

//Kung Zerris, fiskhämnaren

Dags igen

Haha. Kolla. Jag skriver igen. Och jag använder många punkter. Det är bra. Då får man utrymme. För att andas. Och vila. Och tänka igenom vad man läst. (Fast ganska jobbiga är punkterna, eller hur? Nu lägger jag av).

Nu ska jag hitta något irrelevant att skriva om bara. Okej, alltså: Räkost – VAD I HELVETEE!? Jag klarar inte av sånt.

Missförstå mig inte. Räkost är underbart gott på bröd. Men namnet!? RÄKOST. Jag har svårt att sätta fingret på varför, men det är ett kasst ord.

Om man sen till exempel tar pickles; Ordet är verkligen underbart. Men pickles smakar som lort ungefär. Lort som är doppad i magsyra. Fy fan.

Jag kanske skulle skriva om nåt viktigt? Näh. Egentligen skriver jag nu för att jag inte har nåt bättre för mig. Detta är mitt onödigaste blogginlägg hittills, och ni som har sett mina andra inlägg vet precis vart jag vill komma. DETTA ÄR ETT MENINGSLÖST INLÄGG!

Men jag är glad ändå. Och nöjd. Man ska inte klaga så mycket. Eftersom det är min alldeles egen Zerrisblogg får jag skriva precis vilka onödiga grejer jag vill och ni har ändå ingen rätt att klaga. Om räkost får jag skriva, till exempel. Det var därför jag gjorde det nyss. För att jag kan då alltså. Jag lovar att det är så. Det är helt sant. Förresten, skulle inte jag sluta? Med en massa punkter. Och andra sådana jobbiga grejer. Jag ska sluta igen. Alldeles strax. Bara en liten stund till. Sådärja, klar!

Okej, räkost är alltså gott. Men nu när jag tänker efter, så tycker jag nog faktiskt att baconost är godare. Det ordet är bra, dessutom. Då borde jag hålla mig till baconost nu och sluta klaga på räkost. Japp, det ska jag göra! Iallafall ett litet tag.

Peace out!

//Kung Zerris, mannen med en onödig och räkostpräglad själ

Veckans fisk: Nors

Dags för veckofisk (på en söndag)! Denna veckan är det fisken Nors som gäller!

Det som utmärker norsen är de stora, spetsiga tänderna på plogbenet och insidan av vingbenen. Fjällen på en Nors är faktiskt inte silverglänsande, de sitter löst och är mycket, mycket tunna. Huden under fjällen är bara silverglänsande på vissa ställen, och den kan ha ett lite genomskinligt utseende ibland.

Norsen gillar sällskap. Den vill simma i stim tillsammans med andra fiskar i stim och uppträder, särskilt vid tiden för lek tidigt på våren, i jättestora stim. Norsen lever på grunden i våra svenska sjöar och i älvarna.

Nors används sällan som mat i Sverige. Det kan bero på fiskens doft (den luktar som gurka). Däremot används den i bland annat England och Ryssland just på grund av denna lukt.

Den största betydelsen av firren är faktiskt att den är mat åt gös, lax och en del andra fiskarter. Den största massan är bara några centimeter långa, men den kan bli upp till 25 cm lång i havet och något större vattendrag.

Norsen är ful. Och onödig, dessutom. Ibland kan den se genomskinlig ut. Allt detta är mycket häftigt, dock gör det inte Nors till en av de fräckaste fiskarna. Därför ger jag Nors 3 av 5 blåmusslor. Precis lagom!

Peace out!

//Kung Zerris, den genomskinlige fiskkikaren

Veckans fisk: Blåsfisk

Nu var det länge sedan Jag – DJ Zerris, myself skrev om en veckofisk. Här är dock den första som jag själv skrivit på väldigt länge: Blåsfisk!

Blåsfiskarna är, som ni förmodligen kan gissa själva ifall ni har något vett innanför pannbenet, en familj i ordningen blåsfiskartade fiskar. De finns i alla tre sorters vatten! (Sött, bräckt och salt).

De rackarna kan skilja ganska mycket i storlek – allting mellan 2,5 cm till ungefär 90 cm är deras längd. Vid fara kan blåsfiskarna blåsa upp sig själva med hjälp av vatten eller luft, då ändras formen på fisken så att den blir mer formad som ett klot. De jävlarna har även toxinet tetradotoxin i sig, vilket är ett ämne som är mycket farligt för människor. De försöker lura oss allihop, gå inte på det!

I det förlovade landet Japan är blåsfisk (fugu) en delikatess. Dock får den endast beredas av speciellt utbildade blåsfiskkockar. Det mesta av giftet är koncentrerat i deras skinn och i de inre organen (framförallt i levern). Ibland förekommer dödsfall, men de är vanligen orsakade av outbildade och/eller slarviga hemmakockar.

Alltså: Blåsfisken kan blåsa upp sig och bli jättemycket större än innan, den finns i alla sorters vatten. Det är en ond fisk. Jag är säker på att hela giftgrejen är en ond plan som till slut ska leda till total utrotning av mänskligheten så att blåsfiskarna blir herrar på vår jord. Det kan ju inte vara så att de är födda med gift i kroppen. Verkligen inte. Tack vare denna storleksförändring och ondska får blåsfisk 4 av 5 blåmusslor. Inte illa alls!

Om ni är sugna på att veta varför blåsfiskarna blåser upp sig eller bara är allmänt intresserade av rackaren kan ni kolla på den här filmen.

Peace out!

//Kung Zerris, den uppblåste

Veckans fisk: Havsnejonöga

När nu Ville är så slarvig med att uppdatera veckans fisk rycker storasyster in som gästbloggare. Idag ska ni läsare få äran att stifta bekantskap med en ålliknande fisk med 400 miljoner år gamla anor: havsnejonögat! Det är tyskarna som ligger bakom att nejonögonen heter som de heter. Nejonögonen har nämligen förutom näshål och öga sju små gälhål på varje sida. Dessa ser lite ut som nio ögon – ”neun Augen” på tyska.

Havsnejonögat kan bli nästan ett meter långt och är därmed det största nejonögat i Sverige, större än såväl flod- som bäcknejonögat. Förutom i Sverige bor havsnejonögon i Västeuropa samt Medelhavet och Nordamerika. Trots deras namn lever de inte enbart i hav. De simmar upp i floder för att leka. I floderna bygger havsnejonögonen bon i form av sandgropar genom att flytta stenar. De kan lyfta upp och flytta knytnävsstora stenar enbart med hjälp av munnen.

Dessa lömska fiskar är blodsugande parasiter. De tillhör kategorin rundmunnar och använder sina runda munnar för att suga sig fast på andra fiskar. Med en tandförsedd tunga skrapar de hål på fisken och börjar suga i sig vävnader och blod tills fisken är förtärd. Då letar de upp en ny. Detta gör de bara när de är till havs – när de befinner sig i åar och floder tänker de bara på sex. Dock har de nytta av sin sugförmåga även när de ska ta sig iväg till lekplatsen. De suger sig helt enkelt fast på en fisk som ändå ska åt det hållet, till exempel en lax, och åker snålskjuts.

Deras liv slutar med att de har sex. Leken är så våldsam och intensiv att havsnejonögonen helt enkelt dör av utmattning strax efteråt.

I Norge har det rapporterats om ett havsnejonöga som sugit sig fast på en simmande människa. Du behöver dock inte vara särskilt orolig för att möta ett. De är inte så vanliga. Tvärtom är de listade som starkt hotade.

Havsnejonögon är inga trevliga fiskar. De är fula, slemmiga och vampyriska. Ändå tycker jag att de är ganska häftiga. Det är coolt att de är äldre än dinosaurierna och inte precis har utvecklats sedan dess. De har levt sina parasiterande liv och skött sitt. Jag ger havsnejonögat fyra blåmusslor av fem. Om munnarna inte hade sett ut lite som konstverk hade fiskrackaren bara fått tre.

(Den vackra bilden och mycket av faktan kommer härifrån.)

Broby marknad – the one and only

Igår (lördagen den 6 juni) utspelade sig årets största händelse i den lilla hålan Broby. Jag talar självklart om Broby marknad!

Ända sen jag var liten har jag besökt Broby marknad varje gång jag haft chansen. Den här dagen gick jag dit tillsammans med mina kära kompanjoner Aspen och Haby.

Först kollade vi lite bland de olika stånden för att se vad marknaden hade att erbjuda gossar i sina bästa år. Där fanns gräddbullar. Och godis. Och chilinötter. Och t-shirts. Vi köpte ingenting av detta. Men sedan kom vi till vad som alltid var det häftigaste på marknaden i mina ungdoms år: Karusellerna!

Vi köpte två biljetter var, så att vi skulle kunna välja två av de jättehäftiga och läskiga attraktionerna. Först valde vi vad jag alltid har kallat ”Tefatet”. Det är helt enkelt en karusell som snurrar runt ganska snabbt, samtidigt som den rör sig upp och ner. Jag satte mig brevid Haby. Detta var mitt livs största misstag.

När attraktionen började få upp lite fart så märkte jag vad jag hade gett mig in på. Habys lilla kropp totalt slaktade min, tack vare någon jätterolig naturlag som bestämde att han skulle pressas mot mig jättehårt. Trots detta var det helt klart värt att åka karusellen. Bra jobbat Haby!

Efter detta åkte vi karusellen ”Virvelvinden”. Den snurrar helt enkelt runt en massa. Först satte vi tre stora grabbar oss i en vagn, allihopa. Karusellskötaren sade raskt till oss att vi inte kunna göra så. Då tog vi en var istället.

Det hände inte mycket mer där, utom att det snurrade. Lite pirr, lite roliga miner, Lite hårsvall från Aspens sida. Inget nytt, alltså.

När detta var utfört kollade vi i en annan del av marknaden. Jag ville hitta ållotteriet och vinna en ål, bara för att. Vi hittade dock aldrig ållotteriet, så det blev inget av med det. När vi kände oss färdiga med detta cyklade vi åter hem till våra kära hus. Och det var berättelsen om Broby marknad sommaren 2009.

Peace out!

//Kung Zerris, Marknadsmannen

Var fan är fisken!?

Den är borta, ju!

Peace out!

//Kung Zerris, fisktapparen

Inställd fisk

Denna veckans fisk är inställd pga psykisk sjukdom. Vi beklagar, och jobbar på att åtgärda felet så snart vi kan.

Peace out!

//Kung Zerris, jag

Veckans fisk: Bläckfisk

Veckans fisk är ingen fisk – det är en bläckfisk! Nu kör vi.

Bläckfiskar är en klass inom blötdjuren. Därav är de, som jag skrev innan, inga fiskar!

Bläckfiskarna som lever i dagsläget delas in i två underklasser, fyrgälade bläckfiskar och tvågälade bläckfiskar.

De kan ha armar som är över 10 meter långa. Och det är, om jag får säga det själv, mycket långa armar! De kan väga upp till två ton – oj, oj, oj!

De har åtta eller tio armar som har kraftiga sugskålar på sig. Deras mun, som sitter mellan armarna, består av två hornartade käkar (det liknar en papegojnäbb).

Precis bakom huvudet finns ett hål i mantlen, detta är bläckfiskens gälar.

Bläckfiskar rör sig genom att spruta ut vatten ur mantelns hål, så att de med hjälp av detta förs bakåt.

Bläckfiskarnas utseende är någonting som jag älskar väldigt mycket. De ser totalt genomonda ut. Samtidigt är deras utseende på något vis mysigt och avslappnande.

Det finns en mytologisk bläckfisk som jag känner att jag måste berätta om, eftersom jag tyckte att den var jättehäftig när jag var liten. Jag snackar om Kraken!

Kraken är ett havsmonster, en gigantisk bläckfisk, som förekommer främst i norsk och isländsk fiskartradition. Enligt legenden ”lurar den på havets botten där den föder rika stim av fiskar med sin avföring, men om den rör sig mot ytan måste fiskare i närheten förflytta sig, särskilt eftersom de riskerar att dras ner i den vattenvirvel som skapas när Kraken på nytt sänker sig”.

Enligt en dikt skriven av den engelske poeten Alfred Tennyson ruvar Kraken på botten av det djupaste havet i en drömlös sömn intill domens dag, då den reser sig mot ytan. Jättehäftigt!

Bläckfiskar skjuter sig alltså framåt med hjälp av att spruta vatten, en bläckfisk finns med i en galet tuff fiskarlegend och de ser fruktansvärt onda, men samtidigt mysiga ut. De är faktiskt så bra att jag ger Bläckfisk 5 av 5 blåmusslor. Utomordentliga djur!

Peace out!

//Kung Zerris, blötdjursdiggaren