Kolla, kolla, nu är det dags för en veckofisk igen! Denna gången har jag blivit tillfrågad att skriva om Sjöhäst.
Sjöhäst tillhör familjen kantnålsfiskar, vilka det finns fem arter av på den svenska västkusten (där finns dock inga sjöhästar).
Sjöhästar är ganska små fiskar (~10 cm långa). De simmar upprättstående och sakta genom en vågformig rörelse av bröstfenor och ryggfena. Sjöhästen har en långsmal kropp, och dess huvud liknar en hästs.
Kroppen är beklädd med ringar av bensköldar. De kan dessutom ha olika slags taggar och horn. Deras gripsvans används för att hålla sig fast i lite sjögräs eller någon tångruska, så att den inte sveps med av strömmarna.
Vissa sjöhästar har jättefina, skrikiga, starka och lysande färger (discodjur, skulle man väl kunna säga). En del sjöhästar är däremot mer kamouflerade och diskreta.
Sjöhästen kan med hjälp av sin mun (som liknar en snabel, eller ett sugrör) suga i sig små djur som föda, till exempel vissa kräftdjur eller plankton.
Sjöhästar är ganska skoj. Det är hanen som har allt ansvar för ynglen, det finns en ficka på deras magar. I den fickan lägger honan ägg som hanen befruktar sedan. När äggen väl kläcks ploppar smårackarna ut som jättesmå kopior av sina kära föräldrar.
Det finns ungefär 25 olika arter av Sjöhäst, och de lever alla i Atlanten, Karibien och i Medelhavet.
På många ställen har sjöhäststackarna blivit överfiskade, eftersom de framförallt i Asien använder torkad Sjöhäst som medicin och sånt trams. Hah. Inhumant humbug.
Sjöhästar ser skoj och originella ut. Dessutom har hanarna en ficka i magen, och det är synd om dem eftersom alla fiskar upp och torkar dem hela tiden. Tack vare detta får Sjöhäst 4 av 5 blåmusslor. Det är ju inte alls dåligt!
Peace out!
//Kung Zerris, grabben som inte torkar fisk






