Getingar, fjärilar och liggande träd

Idag var jag ute i skogen med min familjs lilla hund (läs: kräk). I början av skogsrundan såg jag att det var många getingar runt ett träd. När jag kollade mer noga såg jag att där fanns ett getingbo. Då tänkte jag så klart:
“Ska jag slå det så att jag får lite spänning i livet? Ska jag reta getingarna?” Slutligen bestämde jag mig för att låta dem vara. Jag tänkte på hur jag hade känt om någon hade förstört mitt hus. Då ville jag så klart inte röra getingboet, jag lät dem vara ifred. Vad jag inte visste då, var att det skulle bli lite action längre in i skogen.

Vi gick vidare, och jag sjöng och trallade låten hallonsaft (http://www.youtube.com/watch?v=tkfbjhxO5pQ).

Då såg jag någonting som gav mig kalla kårar, en av de få saker jag är rädd för: Tre stycken fjärilar, och de var bara några centimeter fram. Jag sprang som ett jagat rådjur, och hunden hade ju inget annat val än att springa han också, eftersom han hade ett koppel. Snacka om action!

Det känns lite flummigt att jag är rädd för fjärilar, som aldrig skadar någon. De jobbiga djuren är jag inte rädd för: Till exempel ormar och getingar (ni förstod kanske att jag inte är rädd för getingar, eftersom jag stod nära dem och funderade på att reta dem).

Vi gick vidare på rundan, i slutet blev det ännu mer action: där var träd som hade vält. Hundkräket hade inga problem att springa under träden eftersom han är så liten. Själv fick jag hoppa och ducka för att komma förbi träden, och självklart sjöng jag fortfarande hallonsaft. Jag kände att jag var tvungen att ta mig förbi träden snabbt, annars hade hunden sprungit iväg från mig (i den här delen av skogen hade han inget koppel).

När jag hade kommit förbi träden kände jag mig extremt duktig eftersom jag hade gjort det så snabbt (eller inte…).

Resten av rundan gick utan mer action och problem. När vi hade kommit förbi träden slutade jag att sjunga hallonsaft, eftersom det trots allt är en ganska enformig låt. Den är glad och cool, men man tröttnar på den ganska fort.

När jag och kräket hade kommit hem lade han sig för att sova direkt. Jag var inte sömnig så jag försökte hitta något att göra. Det slutade med att jag satt och kollade på Lilla Jönssonligan. En underbar film, på något sätt lyckas de att vara både smarta och korkade. Ungefär som jag alltså, hehe.

Sen tänkte jag att jag skulle försöka growla lite. Det gick sådär, jag lät ungefär som en döende björn. Men jag var nöjd ändå på något konstigt sätt. Sen har det inte hänt någonting annat spännande på dagen, men klockan är trots allt bara 13:00, så jag hoppas på mer action och spänning under dagen. Den som lever får se!

PS. Jag är faktiskt inte så flummig som det verkar (men ganska flummig är jag trots allt), jag gör mest normala saker. De är dock inte roliga att skriva om, flummiga saker är mycket roligare. Hur kul hade det varit om jag skrev om när jag kollar på TV och sitter vid datorn till exempel? (utom när jag har något viktigt att berätta, till exempel om Lilla Jönssonligan). Jättetråkigt. DS.

Fred ut!

/Zerris, skogsmannen som går med kräk