Den luriga varelsen i vassen

Nu ska jag berätta vad som hände mig idag. Det var extremt spännande och intressant.

Efter en ganska ansträngande men mycket rolig vecka hade jag kommit hem till Broby igen. “Nu ska jag ha en lugnt kväll”, tänkte jag.

När jag gick på bron mot mitt hus och tog det lugnt som jag brukar (lite musiklyssnande, lite drömmande om päronglass och dylika viktiga saker). Men så hände det. Låten jag lyssnade på tog slut och allting blev tyst för en sekund. Sedan hörde jag ett prassel på min högra sida. Självfallet tog jag av mig hörlurarna för att kunna inspektera detta mer noga. Jag hörde prasslet ännu en gång. Jag kollade på platsen där ljudet kom ifrån, precis vid strandkanten i ån. Där var bara lite vass.

Jag blev självfallet konfunderad över denna uppståndelse. Modig som jag är gick jag fram till vassen för att kolla vad som pågick. Jag var precis framme för att akta vasstråna lite och se vad som gömde sig där inne. Men innan jag hann göra det hände någonting mycket chockerande. Jag hörde ett väldigt högt “KVACK!” från vassen.

Då såg jag varelsen. En fjäderprydd herre (ja, jag såg att det var en grabb på färgen) av fågelsläkte. En varlse som kallas anka.

Jag blev lite besviken, det måste erkännas. Jag hade hoppats på att jag skulle hitta Näcken i vassen, eller någon tills nu okänd livsform. Hursomhelst bestämde jag mig för att ankan var ganska häftig och gick därifrån lyssnandes på musik igen, men mina tankar fokuserade inte på päronglass längre. De fokuserade på ankan.

Jag förstår inte hur mitt liv kan vara så fruktansvärt spännande.

Fred ut!

/Zerris, kvack kvack